S/Y Hakuna Matata

S/Y Hakuna Matata

Niue september 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sat, September 09, 2017 02:48:13

Niue september 2017

Några blåsiga dagar på Palmerston men inte värre än att Bob hämtade oss utanför revet varje dag. När prognosen visade att vind och vågor skulle minska seglade vi iväg och hade vind ända fram till Niue. Skönt slippa använda diesel.Lokal flicka på besök

Vid lunchtid efter ca tre dygn närmade vi oss ön och hade kontakt med kanadensiske Dan som vi träffat redan i Colombia och som nu erbjöd sig att möta oss vid en boj. Fungerade bra trots en del svall och ösregn. Ön är en enda stor korall som ligger på ett fast berg så det är djupt direkt utanför land. Här håller många av valarna till när de föder sina barn. Nu pågår valräkning som man kan anmäla sig till om man är intresserad. Inte ovanligt att valarna simmar mellan båtarna och man hör dem sjunga och blåsa ibland på nätterna. Imponerande djur. Mindre imponerande är sjöormarna som kan bli rejält stora och kommer ibland simmande med huvudet högt i vattnet. Då avstår vi bad.

Ön är annorlunda mot vad vi sett tidigare. Niue är ett av världens minsta länder, räknas som protektorat under New Zealand som stöttar ekonomi, försvar och utrikespolitik. Numera har man bara 1700 invånare eftersom man har medborgarskap i New Zealand har många flyttat dit, man räknar med mer än 40000 personer. Vi såg massor tomma övergivna hus då vi var på bilutflykt med Ulla och Pelle på Loupan.Här har naturen tagit över

Även uttjänta bilar står överallt på tomter och skogsdungar. Sannolikt har man ingenstans att göra av dem. Svårt att försörja sig på Niue, finns bara kommunala arbeten, affärer och turism. Här skapades också domän .nu välkänt i IT världen. Frimärken härifrån är populära bland samlare. Mycket speciell kaj att angöra med jollen, man kör fram till en trappa och går iland där man så tar tag i en kran som lyfter upp jollen på kajen. Detta för att inte slita ut jollen totalt i svallet mot den hårda korallen och cement.

Det finns många grottor att besöka runt hela ön. Fantastiska konstverk skapade i naturen av limestone i röda/ gröna nyanser och korall. Det blir mycket klättrande upp och ner med olika svårighetsgrad men är absolut värt besväret. Stigarna är välmarkerade med rep att hålla i om det är brant och stegar ibland. Ön har haft stora möjligheter att försvara sig och ha kontroll över kommande båtar. På 1700-talet blev Captain Cook inte insläppt på ön så han kallade befolkningen ogästvänliga vilket visade sig vara helt fel. Tvärtom är folket fantastiskt hjälpsamma och trevliga. Förbud för landgång drabbade även de första missionärerna medan kyrkan idag har en stark ställning.

Hårt och vasst korall berg

Här finns internationell flygplats, två gånger i veckan kan man flyga till Auckland på New Zeeland. Sjukhuset är bara ett par år gammalt och har god standard. Turistbyrån är behjälplig med det mesta efter att Yacht Klubben ändrat riktning och nu servar backpackers.

Vi hyrde bil och Pelle erbjöd sig att köra så för detta skaffade han sig ett Niue körkort som polisen skrev ut. Ska bli intressant att höra om han kunnat använda det som legitimation.

Klockan fick vi ställa bakåt en timme så nu är vi tretton timmar efter er där hemma.



Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Wed, August 30, 2017 07:26:54

Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Vi hade skickat mail och aviserat vår ankomst så vi bara anropade på VHF att vi var framme. Palmerston en vacker låg atoll ligger långt ute i havet, den enda ön i Cook`s Islands som har engelska som modersmål. Beskedet var att vi skulle bli anvisade en boj. En stund senare kom ansvariga personer ombord och vi avverkade alla formaliteter. Eftersom vi kommit in tidigare än vi trott på grund av mycket vind blev vi tillfrågade om vi ville följa med direkt för lunch. Palmerston är en låg atoll omgiven av korallrev och stor lagun i mitten. På revet finns många mutu (ö) men bara en är bebodd.Marsters

Ön har 52 invånare och i stort sett alla är släkt. På artonhundratalet kom en engelsman i drottningens tjänst som tillsyningsman till Palmerston. Han fick efter några år ön och hittade en maori flicka att gifta sig med och inte nog med det han gifte sig med två av hennes kusiner också. Så småningom fick han tjugoen barn och han bestämde sig för att dela upp ön i tre delar. Så är det fortfarande och många av ättlingarna bor kvar. Kvarboende äldste sonen ärver titeln Familyhead i sin del av ön. De enda som inte är släkt är prästen, sjuksköterskan och två lärare. Skolan har femton elever. Kyrkan är stark och präglar folket. Några av dem har utbildat sig utomlands och efter några år kommit tillbaks till det lugna livet på ön. Man sätter självständigheten högt även om man är medborgare i New Zealand.Bygatan på Bobs del av önFamiljen Bob Masters

Numera har man fiske som huvudnäring men har också gästande seglare som inkomstkälla. Alla avgifter till administration blir kvar på ön. Man har erbjudits en flygstripa men avböjt för man vill inte ha turister. Däremot är seglare välkomna och blir alltid adopterade av en familj. Familjen bjuder på lunch varje dag och man blir alltid hämtad ute vid båten. Passagen genom korallrevet är svår och inte lämplig för gummibåtar. Vi fem båtar som låg inblåsta vid Bobs bojar valde att bli hämtade varje dag för lunch men vi bidrog flera dagar med olika rätter lagade ombord. Trevligt att äta tillsammans med familjen och både värdfolket och barnen tycktes trivas med besökarna. Supply båten kommer minst två gånger om året, ibland flera gånger.Familjen Marsters med alla tillfälliga familjemedlemmar

För två år sedan fick man solpaneler för elförsörjning, ett danskt bistånds projekt. Nu har man el hela dygnet. Regnvatten samlar man och lagrar i stora cisterner. Man brukar sällan vara utan vatten.

Vi blev liggande i väntan på att vädret skulle lugna sig, varken vind eller vågor var lämpliga att ge sig ut i. Fin utsikt och ibland dök valar upp som hoppade och landade brett för att göra sig av med snäckor i skinnet. På söndagen blev det kyrkobesök. Obligatoriskt med hatt för damer så vi fick låna. Inga bara knä eller axlar var tillåtet.

Alla nio båtar som ligger på rad vid bojar sitter på däck vid frukost. Valvakt! Imponerande när de kommer nära, en engelsk båt hade fått nattsömnen störd av val sång.

Henry lär sig att fotografera



Bora Bora, Society Islands 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Wed, August 30, 2017 00:27:38

Bora Bora augusti 2017

Överseglingen till Bora Bora var behaglig och vi hittade en boj utanför Mai Kai Yacht Club direkt. Närhet till staden Vaitape och flera jolle bryggor. Bra restaurang och pool ute.

Vaitape var livligt trafikerad från morgon till kväll, inga trottoarer så man fick kryssa fram mellan bilarna.

Bora Bora är den mest turistiga ön i franska Polynesien. Många av lokalbefolkningen på andra öar menade att man aldrig besöker ön för att befolkningen förändrat sig och anpassat sig till turismen istället för att bevara det genuina polynesiska sättet att leva.

Det fanns många välbesökta hotell, kryssnings fartyg och en stor del charter båtar. Hotellen låg fint med rum och balkong på pålar i vattnet. Gästerna roade sig med dykning och olika vattensporter. Flygbåten gick frekvent förbi vår vik och passagerarna tog sina första semesterbilder på däck.

Vi flyttade oss till Bloody Mary välkänt hotell närmre revet på östsidan. Besök i baren med Ulla och Pelle så vi kunde lämna vårt bidrag till dollar tavlan i form av en tjugo kronors sedel, fungerade bra enligt bartendern. Kanske bröt vi en trend för vi såg bara dollarsedlar.

När det började blåsa upp tvingades vi byta sida till väst för att inte bli så exponerade för den kraftiga syd ost vinden. Istället hamnade vi vid revet som varierade i djup så det skiftade i alla blå nyanser. Njutbart vackert. Trafiken där vi låg var tät med Hilton hotellets tenderbåtar för gäster.

Tanken var att bara stanna några dagar på Bora Bora men mycket vind och framför allt 4-5 meters vågor gjorde att vi avvaktade bättre väder.

Bora Bora Yacht Club hade också bojar men vi hann aldrig fram förrän någon hann före. Det var inte så lockande att ankra i 25 m djup så vi låg kvar utanför vårt rev på 10 m.En sjunken skuta

På andra sidan av ön fanns bättre snorklings ställen men vartefter vinden tilltog från samma riktning blev det inget alternativ. Varje dag följde vi väderprognoserna som visade att vind och vågor minskar kommande helg. Passande att vi avverkade varsin förkylning innan dess.

När så vind och vågor började avta gav vi oss iväg. Efter fem och en halv dag kunde vi ta en boj på Palmerston.





Taaha augusti 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sun, August 06, 2017 22:03:15

Taaha augusti 2017

Lite olika vad man kan behöva

Raiatea och Taaha ligger innanför samma korallrev. Taaha är en liten småmysig ö med 5000 personer och alla vi mött hälsar och verkar trevliga. Taranga låg förtöjd vid boj i Tapuamu en vik på västsidan. Det fanns bara tre bojar så vi fick djupankra på 21 meter. Vi fick fäste direkt så vi tänkte ligga kvar nästa dag men ändrade oss när två bojar blev lediga, känns bra att ligga vid boj om vindbyarna blir starka.

Baguette prenumeration

Långa promenader hade vi behov av så vi traskade och njöt av att gå vid vattnet. Vi hade tänkt gå till en dansk som driver Vanilla Valley men när vi frågade någon vi mötte insåg vi att det blir för långt. Dagen efter var det lite regnskurar så vi lyckades hitta öns enda biluthyrningsfirma och de var nöjda och ville vi skulle sprida att de fanns. Vi körde alla vägar som fanns på kartan och kom till vägs ände två gånger. Fina utsikts punkter och Vanilla Valley var trevligt och vi fick en bra föreläsning av Brians lokalfödda fru. Förstår varför vanilj är världens näst dyraste krydda, mycket arbete och tillsyn för att inget ska gå fel. Vanilj tillhör Orkidé släktet.

Vid vår ankrings vik låg ett Rom destilleri Pari Pari, Pascal som är fransman kommer från ett vindistrikt. Pari Pari tillverkar också tvål och parfym.

Vi bestämde att ta jollen över till korallrevet för att se Coral Garden. Man förtöjer jollen och går till revet, därifrån flyter man med strömmen förbi korallhuvuden. De flesta korallerna såg friska ut och det var rikligt med fisk i alla regnbågens färger. En härlig snorklings tur.

När vi tyckte vi sett Taaha seglade vi över till BoraBora där vi skall klarera ut från Franska Polynesien.



Raiatea juli 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sun, August 06, 2017 12:31:14

Raiatea juli 2017

Vi kom till Uturoa på Raiatea en lördag efter att vi seglat stand by åt danska Taranga som var utan motorkraft. Seglingen gick bra och de klarade sig utan vår hjälp i hamn. Ingvar tog emot på stadsbryggan och vädret var bra.

Vi blev varnade av grannbåtarna och Richard att låsa allt av värde på däck och vara försiktiga.

Richard beställde kabel och kabelsko från Papeete sedan fick vi bara vänta, det skulle komma med färjan.

Vi gjorde som Richard sa och låste bensin/dieseldunkar och naturligtvis utombordaren med vajer och kätting. Vi har alltid legat med öppna takfönster, Ingvar brukar känna när regnet stänker på hans fötter. Nu kunde vi bara ha sidofönster öppna och använda fläktar för att stå ut. Det är några grader svalare under den australiska vintern och ska vara torrare.

Klockan halv fem vaknar jag av att Ingvar flyger upp och öppnar takluckan. Han berättade att det varit någon på däck och känt på våra kättingar och när han ropade hoppade personen i land. På land fanns två ungdomar till och alla lade benen på ryggen snabbt.

Morgonen efter pratade vi med andra seglare och det verkar vara vanligt att man undersöker nya båtar i hamnen. Efter det fick vi ingen mer påhälsning.

På Raiatea finns en legend om en Tiare blomma(Gardenia)som bara växer där, den heter Tiare Apetahi och är fridlyst så man ska bara besöka växtplatsen med guide. Tiare är nations blomma i Franska Polynesien, vit vacker och väldoftande. Legenden berättar att Apetahi efter en familjekonflikt gick upp i bergen och skar av sig en hand som hon planterade innan hon förblödde. En tid efteråt växte det upp en halv Tiareblomma med fem kronblad som påminner om en hand. Raiatea är enda stället den växer på. Franska Polynesien har många legender.

Marknadens 10 års jubileum

Det skall börjas i tidIbland när man lyssnar på samtal eller musik tycker man att det är mycket upprepningar. Alfabetet har bara tretton bokstäver och endast fyra vokaler så de används flitigt.

Kablar och kabelsko kom och det blev snart klart men då kom Richard på att vi kanske kunde ta med en Impeller till Taranga för de hade seglat iväg redan. Vi väntade och kom iväg precis innan vinden ökade för mycket i styrka.



Huahine juli 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sun, August 06, 2017 11:48:18

Huahine juli 2017

Det fick bli nattsegling även om vi läste att vinden avtar på småtimmarna. Vi gillar inte att gå in i mörker och det var ingen sjö att tala om. Mycket riktigt när det började ljusna avtog vinden och vi gled fram för vi hade ingen brådska. Så småningom fick vi ändå starta motorn. De stora båtarna som kom bakom började köra om den ena efter den andra, de hade avvaktat tills det ljusnade.

Huahine har två pass i revet på nordvästra sidan, enkla passager. Vi hittade snart en plats på skapligt avstånd till Dingy bryggan.

Semesterhus att hyra

Fare heter tätorten, ön har 6000 invånare. Det finns en affär med bra utbud och supplybåten kom ofta. Fare Yacht Club som hade Dingy bryggan hjälpte till med det mesta. Personalen kunde engelska och man hade ett bra kök, hyrde ut cyklar och biljardbord. Turistbyrån hade stängt så Maitai Lapita Village ordnade också för turister.

Vi försökte hyra bil på de tre firmor som fanns men det fanns inga lediga. De hade bara några bilar var. Vi cyklade en dag på den norra delen av ön till en helig historisk plats och tittade på gamla ruiner. Tyvärr var nästan all info på franska.Museum

Vidare cyklade vi till bäcken med de heliga ålarna med blå ögon som man skulle mata. De hade nog blivit matade länge för de var makabert stora.

Rimo på Fare Yacht Club tog oss med på biltur runt ön med vår amerikanske kompis Dan. Trevligt och mycket sevärt. Han visade hur vi skulle tillverka tallrikar av löv, när det dukades av behövde man bara kasta dem. Lunch på Mahana Resort var utmärkt vid underbara viken Avea, turkos vatten och sikt ner till tio m.

På Lapita Hotel var vi och intog en god middag med samtidig underhållning av Heiva dansare och sångare. Huahines vinnande dansare och sångare hade framträdande flera kvällar så vi köpte biljetter till sista framträdandet. Vid det laget hade vi sett så många framträdanden att det var svårt att värdera.

Varje dag var det något på gång, cykeltävlingar, kanottävling med utriggar kanoter eller Ukulele musik med sång.

En kväll fick vi höra att en katamaran gått på grund på revet i södra delen av ön. Den hade kommit för nära och blivit uppspolad på revet. De sex familjemedlemmarna var oskadade men chockade. Räddningsaktionen med helikopter och ytbärgare fungerade mycket bra. Båten var dock inte möjlig att bärga. Tragiskt men ändå tur att ingen blev skadad.

Ulla och Pelle som kommit tillbaka från Sverige kom och vi hade några trevliga kvällar tillsammans. På Lapita fick vi en lektion i Pareo användning. Man sveper tyget på olika sätt runt kroppen, snyggt och praktiskt om man får till det.

Vi fick problem med el så vi bokade Richard som bor halva året på Raiatea och tar småjobb.

Det var med lite tveksamhet vi lämnade Huahine där vi trivdes så bra.



Moorea juli 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sun, August 06, 2017 10:56:05

Moorea juli 2017

När utombordaren anlänt och testats seglade vi till Moorea. Kom dit på eftermiddagen och ankrade innanför revet utanför staden Maharepa. Kristallklart vatten, så vid ankringen knockade vi nästan en stingrocka. Ankringsplatsen var fin med revet på en sida, höga berg på den andra och fyra meters ankringsdjup i klart vatten.

Innan det blev mörkt vid sextiden sjösatte vi jollen och tog en tur till Moorea Beach Club. Många korallhuvuden att se upp för men väl markerat sista sträckan när det blev grundare.

Så kul att kryssa fram med ny motor.

Strandbaren hade god mat och fin utsikt mot brytningarna vid revet i solnedgången.

Tillbaks ombord gick vi igenom broschyrer och planerings böcker för de kommande öarna.

Morgonen efter tog vi jollen längre in i viken där vi bekantade oss med byn. Jag tog en bild av Ingvar sittande på en sten vid vattnet och han ville ta en bild av mig på samma ställe. När jag satt mig rasslade det i gräset och något hoppade ner i vattnet. Döm om vår förvåning när vi tittade, det var en orm som snabbt simmade omkring. Vi hade hört att det inte skulle finnas ormar i Polynesien. Senare frågade vi flera av lokalbefolkningen men alla sa det finns inte orm här. När vi senare läste om faror på Fiji fanns ormen med i beskrivningen. Tjugo gånger giftigare än någon land orm, anfaller bara när den blir hotad. Den vilar vid stenar på land. Vid incident ska man isolera kroppsdelen, förbereda sig på HLR och se till så personen kommer under vård snarast.

Ingvar tappade en lagning i en framtand så vi tog kontakt med en tandläkare och han skulle få komma morgonen efter. I receptionen på Bali Hai där vi fick hjälp med bokning sa man att vi borde ta taxi. Tidigt tog vi jollen till Bali Hai, taxi en stund som sen stannade 100 m från ”vår strand bar”. Vi promenerade tillbaka.

Dagarna efter snorklade vi och badade från båten och bara njöt.

Papeete Tahiti juni-juli 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Tue, July 04, 2017 00:38:02

Tahiti Franska Polynesien juni 2017

Ett och ett halvt dygn tog seglingen från Toau. Vinden tog slut vid midnatt andra natten vilket var bra för oss eftersom vi inte ville gå in i hamn på natten. Vi gled sakta mot målet. Siktade Papeete på morgonen och tänkte ankra vid Venus Point där kapten Cook såg planeten Venus. När vi såg på AIS att det var fler båtar på väg in fortsatte vi. Det gick inte förboka vilket vi försökt med Taina Marina som var fullbokat. Nu ville vi ha en plats. Tahiti är omgivet av ett rev men det var väl markerat i inloppet. Hamnkaptenen samarbetar med Flyget som har sin inflygning över inloppet. Så man måste ha klartecken innan man passerar.Väl inne i hamnen ropade vi upp Papeete Marina och fick en plats nära Loupan och Spray.

Marinan är ganska ny och är uppbyggd vid stadskajen. Papeete är största staden i Franska Polynesien. Nära till allting och mycket trafik som vi nästan vant oss av med.

Ingvar hade varit lite fundersam eftersom han inte är EU medborgare om det verkligen räckte för hans del med Gendamerns inklarering i Hiva Oa, han kunde ingen engelska men viftade och sa när Ingvar frågade att svaret är Schengen. Som Eu medborgare får man först tre månaders uppehållstillstånd och får sedan stanna ytterligare utan förnyelse av uppehållstillstånd i Franska Polynesien. Amerikaner och kanadensare får tre månader så de måste skicka ny ansökan innan tiden är ute.

Under alla år av förberedelser har man alltid läst och hört att det är besvärligt att klarera in i Franska Polynesien och höga böter om man gör fel. Regeln har varit att man måste betala en depositionsavgift eller ha en flygbiljett hem. I diskussion med andra skandinaver var det tveksamheter om det gällde även oss. När vi sedan läste igenom vad franska utrikesdepartementet skrivit var det OK för alla EU medborgare och EEA medborgare Norge, Island och Lichtenstein att stanna tre månader och sedan fortsätta utan åtgärd. Tur att allting går framåt!

Så fort vi bara hann letade vi fram en återförsäljare av utombordare. Vi beställde en med två veckors leveranstid och sedan behövde tullen 2-3 dagar på sig. Inte mycket att göra åt så vi bestämde att stanna i marinan och göra en del underhåll. Alternativet att gå över till Moorea och gå tillbaks senare lockade inte när vi fick veta att det är besvärligt ibland att ro i land.

Arbete fattades inte, vi gör inte mer än nödvändigt när vi ligger på svaj, havsdyningarna är vi vana vid nu men det är jobbigt att göra något. Vi gick från Panama i februari och har inte legat vid kaj sedan dess. I hamnen är inte mycket svall bara när båtar går eller kommer. Duscha är också en lyx som vi utnyttjar. Franska Carrefour inbjuder till proviantering, de har allt och turistbyrån har shuttle buss eller om det är få resande beställer man taxi tre gånger i veckan.

Ännu en sak har förvånat, det man hört och läst om proviantering. Vi provianterade för 3 månader i Panama och konserverna har vi det mesta kvar av än. Överallt har vi kunnat handla det vi behöver så oss har det aldrig gått någon nöd på. Inte ens på småatollerna. Priset är något annat, som Norge plus ibland lite till. Saknat färska grönsaker ibland så nu frossar vi i det. Papeete har en fin marknad. Känns också lite lyxigt att äta på torget där Roulotterna säljer god mat till skapligt pris. Det är oftast ca tio bilar där man lagar mat av olika slag och så har man enkla trädgårds stolar och bord där man serverar. Kommersen är livlig, Papeete borna äter nog ofta där och många av båtfolket. Kvällar och nätter är behagliga nu när det är Australisk vinter och lite svalare.

I helgen har det startat en regatta till Moorea. Det är en båttidning Latitude 38 som arrangerar. De flesta som deltog har gått Puddle Jump (pöl hopp) över South East Pacific, Panama till Marquesas. Man har haft radiokontakt med varandra, vi hörde dem ibland på SSB radion.

I Papeete var det förberedelser med föreläsningar och information i samarbete med Turistcentret. Man bjöd på cocktails och tilltugg och alla fick veja (blomkrans) runt halsen. Sen följde uppvisning av traditionella danser från Marquesas. I början av juli börjar den årliga tävlingen Heiva i dans och sång som man förbereder under lång tid. Fantastiska kreationer och vackert framförande. Tävlande från olika delar av Franska Polynesien och en stor ära att vinna.



« PreviousNext »