S/Y Hakuna Matata

S/Y Hakuna Matata

Fiji juni-juli 2018

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sun, August 05, 2018 03:44:37

Fiji juni - juli 2018

Vi låg ankrade utanför Daliconi där vi gick till kyrkan på söndagen. En trevlig välsjungande församling, mycket kvinnor och barn den här söndagen. Prästen noterade att de hade gäster och han hälsade oss välkomna till byn. När det sedan blev vår tur att tacka tog Hugh på Sy Vega på sig den uppgiften, vilket blev ett fint tal.På väg till kyrkan

Efter gudstjänsten blev vi bjudna på traditionell Fiji lunch. Mycket fisk, kassava, taro och grönsaker. Sittande på golvet som man gör på Fiji.

Flyttade oss till Bay of Islands sköna vikar. I en vik höll fruit Bats till

Otroligt vackert, klart vatten, lätt bris tyst och lugnt. När prognosen lovade friskare vindar bestämde vi att gå runt ön till andra sidan.

Först en vik omgiven av en farm som låg ett stycke högre upp. 271 trappsteg av trä så var man uppe. Där fanns flera byggnader som arbetarna använde när de var där. Djur besättningen bestod av hästar, grisar, höns, ankor, getter, lamm och tjurar. Inte alltid öppet
Vi frågade om det var OK att korsa markerna för att komma till toppen. Det var inget bekymmer så vi traskade på och kom över på andra sidan. En vidunderlig utsikt, hela Bay of Islands och hela korallrevet som omger ön.Kilometerlånga korallrev runt ön

Följande dag fortsatte vi vår jakt på en skyddad vik. Ankrade i Little Bay som kändes bra.Ingen avslappnande promenadFörvaltarbostadenBarn från byn

Fem båtar som träffade Tui förvaltaren för området. Han rådde oss att göra sevusevu i byn Mavana. Han tog oss först med till sitt ställe och presenterade sin fru Boi och brorson som också arbetade där. Vi var tvungna att gå när det var ebb för att kunna passera uddarna. En strapats rik väg, framförallt för att vi valt sandaler att gå i, själva hade de ordentliga stövlar.

Möra och trötta kom vi till den fina byn som man rustat upp efter orkanens härjningar 2016.Byns affär med sparsamt utbud

Sevusevu genomfördes och vi fick tillåtelse av Chief Kolinio Wanowano att uppehålla oss och fiska i byns vatten.SevusevuMattflätning av palmblad

Bybor

På återvägen fick vi varsin korg tillverkad av palmblad fylld med olika frukter som Tuis brorson ordnat.

Följande söndag ville vi till kyrkan och Tui bokade en båt som hämtade oss.

Det blev en jolle tur till Tuis gård där vi sedan hämtades av lokalbåt. När vi gått ombord kom regnet också så det blev både salta och söta stänk. Väl framme så ordnades ett hus vi kunde byta om i och det kändes skönt, tyvärr var det så fuktigt att inget torkade.

Vacker sång i kyrkan och många tal/predikningar där man tackade för att vi kommit och sedan bjöd in oss till lunch.

Innan vi lämnade viken ville Tui och Boi att vi skulle ha en kava fest på stranden. Brorsonen med fru var också med. Vi lagade lite mat och de ordnade kava och brasa. Kvällen förflöt med sång och gitarrspel av våra värdar och småprat vid elden. Dagen efter traskade vi till deras strand och sade adjö.Boi & Tui

Vi seglade iväg åt olika håll, Ingvar och jag gick mot Savusavu för att proviantera för några veckor. Vi hade trevligt i marinan och passade på att gå till Surf and Turf vår indiska favorit restaurang.

En dag gick vi till hot Springs där kokande vatten trängde upp och man kunde se matlagning vid källorna. Eleverna berättade att om någon hade ägg med till skolan kokade man det vid källan.Matlagning på gång

Nästa dag gick vi för att promenera och hamnade högt ovanför staden. Där träffade vi två barn som skulle gå en stig upp till toppen. Vi hakade på och kämpade oss uppför i våt slirig jord. Jag frågade barnen om detta är lämpligt för en mormor/farmor de skrattade och sa vi hjälper dig. Käpp fick jag också. Väl uppe i deras by fick vi hälsa på deras familjer för att sedan fortsätta sista etappen till toppen. Det var definitivt värt besväret utsikten var fantastisk samtidigt som vi fick fina pratstunder med de barn som hade följt med. De visade sedan bilvägen ner vilket var mycket bekvämare. De lovade titta in i marinan när skolan var slut följande dag så vi lovade bjuda på glass. Vi fick fler besök än vi räknat med men cafeterian hade mycket glass så det ordnade sig.Mums

När vi lämnade Savusavu seglade vi till Taveuni. En av många härliga seglatser. Fiji har fina seglingsvatten och många utmanande rev när man närmar sig land.

Valarna som vi såg framför oss i en timme hoppade och sprutade vatten. Vi ville hålla oss på behörigt avstånd men när de dyker är det inte enkelt att veta var de kommer upp. Som vanligt var Taveuni täckt av moln och det regnade innan vi kom fram så delfinerna som mötte oss kändes välkomnande.

Vi ropade upp Paradis Resort och fick låna en boj. Två unga män kom och hjälpte till med förtöjningen.

Kvällen efter hade vi bokat bord och avnjöt en god middag mellan regnskurarna. Följande dag fick vi följa med Sisteri till deras odlingar där hon berättade och visade vad som fanns. Hon berättade också hur mycket som förstördes av cyklonen för två år sedan. Nästan osannolikt när hon berättade om hur mycket som blev förstört på de sex timmar cyklonen härjade. Inga personer omkom på ön men många hem blev totalförstörda. Alla byggnader och förtöjningsbojarna är nya.

Vi seglade västerut först till Koro som också låg i cyklonens väg. Där ankrade vi i Dere Bay på västsidan för att slippa svallet som var i hela Koro sjön. Resorten som hade en lång brygga 200m var inte klar ännu därför var det lite besvärligt att komma iland. Vi satte oss i jollen och rodde sista biten ovanför korallhuvuden till lerig strand.

Ön var illa åtgången och kvinnan på resorten berättade om tragedin och om hjälpen med återuppbyggnad de fått av Australien och NZ. Hon visade oss en väg till byn som låg längre bort och sällan hade besök uppfattade vi det som. Vi promenerade vägen dit och gick över korallrevet vid ebb tillbaka.Givande samtal i resorten som inte är färdigrenoveradFullt av krabbor vid strandenGrön Papegoja som hördes mer än sågs bland trädenFiske till middagen i hemsnickrad kanot av korrugerad plåt

Nästa stopp blev Makogai Island som också låg illa till för cyklonen. Ön är hög och i viken vi gick till fanns en forsknings anläggning där man odlar jätte musslor. Den största som man plockat upp från havet gick det åt åtta man att bära berättade man. Nu höll man på att bygga upp anläggningarna igen och husen där folk bodde. Där fanns även sköldpaddor som man märkte med Gps för att veta var de fanns.Vi gjorde sevusevu och chefen på ön hälsade oss välkomna, han uppskattade att Ingvar visade respekt genom att bära sulu. Ön är den enda statligt ägda på Fiji.Stomme av aluminiumTransport fordon för byggmaterialJätte musslor

Tidigare har nunneordern Sisters of Mercy drivit lepra koloni på ön som fyllt en hel kyrkogård med gravar.

Vi ville gärna besöka byn vilket krävde en två timmars promenad över den höga ön. Det var mitt på dagen så när vår guide Jerry frågade om vi ville åka på traktorflaket när den kom med byggmaterial till byn var vi inte sena att tacka ja. Vägen var byggd efter cyklonens framfart genom snår och buskar. Skolan och byn var trevligt att besöka. Eleverna var pratsjuka och gillade besök precis som lärarna. Skjuts tillbaka fick vi av traktorn efter att vi gått halva vägen.

Barn i olika åldrarTandborstning efter lunch

Vi hade som mål att segla till Vuda Marina där vi tänker lägga upp båten på land när vi åker hem i augusti.

Det går en skeppsled norr om Vitu Levu som vi ville pröva. Det var lite vind så det blev motorgång hela vägen. Ankrade på två ställen under nätterna, lite trixigt att styra mellan reven vid lågt vattenstånd. Speciellt att gå mellan två stora rev, hade aldrig gjort det i dåligt väder.

Härligt att komma tillbaka till Vuda Marina som nu var betydligt svalare än det var i oktober när vi var där förra året.

Många bekanta sen tidigare och Mezzaluna med Katie och Jeff som vi hade sällskap med från NZ. De har legat i marinan nästan två månader på grund av motorproblem. Trevliga seglare som det var kul att träffa igen får bara hoppas att deras problem löser sig snart.

Vi lägger vår båt på land när vi åker hem i början på augusti.

Under tiden har vi varvat båtunderhåll med besök i städerna Lautoka och Nadi. Lautoka är den närmaste staden dit man åker när man vill handla. Flera supermarkets och en bra slaktare. Nadi ligger vid flygplatsen och har också en del bra affärer. Där finns ett stort fint hinduiskt tempel. Där gjorde vi ett besök och blev imponerade av bilderna som fanns överallt och berättade en historia.Tjusiga damerVackra saris
Issa, Katie och Tuija på marknad

Veckorna har gått och som så ofta sker så har inte delarna Jeff beställt till sin motor kommit ännu. Vi hinner åka hem innan och det grämer Ingvar som inte kan vara med när det skall plockas ihop. Som väl är finns flera maritimt utbildade maskinister som kan hjälpa till.

Ebb i solnedgångenI helgen kom Ulla & Pelle på Loupan, Annie & Hugh på Vega så vi ordnade grillkväll med nyfunna vänner här också. Härlig fest i solnedgången i goda vänners lag.Marinans restaurang









New Zealand och Fiji juni-juli 2018

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Tue, July 10, 2018 02:12:15

New Zealand och Fiji maj-juni 2018

Det blev bara kallare och kallare i NZ så vi började längta efter lite värme.

Opua var en bra plats att proviantera på om man hade tillgång till bil. Vi hade kompisen Kapten Dan med bil som skjutsade oss till närliggande städer och gav tips om bra inköpsställen. Vår väderguru gav löpande info och menade att vi skulle segla den 30/5 som många andra. Slaktaren i Kerikeri vakum packade kött vi handlat. Han hade tidigare gett oss ett signerat garanti bevis för hur köttet behandlats och vilken kvalitet det höll. Köttets fina kvalitet kunde vi också skriva under på. Vi provianterade för tre veckor.

KerikeriCaptain Dan

Avseglings dagens morgon var det full aktivitet i marinan när många skulle iväg efter ut klarering. Vi kom iväg som planerat och seglade efter granskning av senaste väderleks prognosen som sa att vi skulle få ishavs vindar under natten. Alla varma kläder vi plockat fram kom till användning i den kalla vinden. Bra segling så vi avverkade distans. Skönt efter tre dagar när vi började märka att vi var tillbaka i tropikerna.Vega

Efter nio dagar hade vi bara natten kvar innan Savusavu så vi började så smått plocka ihop våra saker under den fina lugna seglingen. Packade två soppåsar i en svart större plastsäck och ställde på däck. Senare när stormvindarna härjade som värst såg Ingvar hur sopsäcken for iväg med vinden från babord sida för att därefter komma tillbaka från styrbord sida tom. Vi befarade att våra sopor hamnat i sjön vilket vi lättade kunde konstatera inte var fallet när det blev dagsljus, sop påsarna stod kvar på däck mellan solpanel och reling. Det var bara plastsäcken som varit ute på flygtur. Ingvar hade sovit några timmar på kvällen och avlöste mig vid nio tiden. Jag hade lagt mig men inte somnat när ovädret kom över oss som om någon tryckt på en knapp.

Vinden ökade snabbt och sjön blev fort grövre. Vi revade tidigt och fortsatte under natten så på morgontimmarna hade vi bara en liten bit av genuan kvar men vi seglade för fort även med den och bara masten. Sjön som kom bakifrån rullade oss hit och dit som i en torktumlare. Regnet piskade ner och förstörde sikten. Pågick i sex timmar.

Innan vi passerade revet före Savusavu hade ovädret bedarrat och vi kunde lugnt ta oss in i Copra Shed Marina och förtöja vid en brygga.In klarering i Savusavu

Smidig in klarering och därefter några sömntimmar så kunde vi börja plocka bland oredan ombord.

En del saltad tvätt och mycket saltkristaller på däck.

När vi hämtat oss började vi vår vanliga procedur med att proviantera och skaffa diesel. I Savusavu finns det mesta men lite spritt utmed huvudgatan.

En dag tog vi bussen till Labasa två och en halvtimme från Savusavu. Fantastiskt fint landskap, regnar mycket för att SPCZ (South Pacific Convergence Zone) ofta ligger strax norr om ön den här årstiden och för med sig regn och fuktighet. Labasa är en livfull stad där det indiska inslaget dominerar, 60% av befolkningen är indier. Besökte ett hinduiskt tempel där vi som seden bjuder fick tvätta fötterna och lämna skorna utanför. Prästen visade oss omkring och berättade vad alla altar statyer betydde.Hindu tempel i LabasaMekanisk klockringning i templet
Hindu prästen

När vi tackat och gick därifrån passerade vi Nursing College som drivs av samma organisation.Vi bestämde oss för att höra om vi fick komma in, såg att det var rast. Blev hänvisade till rektorn som gärna berättade om utbildningen som man drivit sedan två år. Stora planer hade man för framtiden också. När vi gått ut på gatan kom hon ropande efter oss, hennes chef ville bjuda på lunch. Vi tackade nej till lunchen så vi kunde hinna bussen men vi följde med till hans kontor och pratade en stund.Skolchefen

Tillbaka i Savusavu planerade vi med våra kompis seglare att göra en dag segling utmed Vanua Levu och gå till Viani Bay. Populärt bland våra dykare. Härlig segling och ankomst i god tid före mörkrets inbrott.

Dagen efter anlände Bijou med Roger och Elisabeth som också deltog i Lovo festen som Rick och Amanda på Duplicat planerat med byfolket. Loupan, She San, Sula, Hakuna Matata, Vega och två båtar som jag inte minns namnet på deltog i festligheterna. Tillagningen av lovon var intressant, man grävde en grop som man eldade i. Gropen täcktes senare av blad som man lindade in maten i. Efter en timme avtäcktes gropen och man började duka upp maten. Fisk, kasawa, sötpotatis och bananer.Lovande, lovon är tänd

Innan vi åt fick vi delta i kava ceremoni som går till så att man sitter på mattor och får dricka kava ur en mugg som vandrar mellan alla deltagare. Kavan har tillagats av kavarötter som pulveriserats och sedan blandats med vatten och bearbetats i duk. Smakar inte mycket och ser inte så aptitligt ut, sägs vara berusade men det märkte vi inte bara bedövande känsla i munslemhinnan. Har säkert att göra med hur mycket man avnjuter denna dryck. Maten var god trevligt att sitta och småprata i mörkret.

Dagtid var dykarna ute vid revet som sägs vara ett av världens finaste dykställen, Rainbow Reef och Great White Wall. Synd att man inte dyker, Ingvar har certifikat sedan 1975 men har inte dykt sedan, jag började en dykkurs i Cozumel Mexico när jag arbetade på Kryssningsfartyg men tyckte då att det räcker med ett dyk och snorklar istället.

Efter några dagar splittrades vi och tillsammans med Ulla och Pelle seglade vi ut i Somosomo sundet och rundade ön Taveuni där vi hittade en vik VuriVuri bay. Natten tillbringade vi där och sov gott i den stilla viken. Lämnade viken i kvällningen följande dag för att segla med lite vind till den nordligaste ö gruppen i Norra Lau Group Vanua baleva. I gryningen upptäckte vi lanternor i samma riktning som vi gick, det var våra vänner från Viani Bay som tillbringat tid på andra sidan ön Taveuni, men nu var vi på väg mot samma mål.

När det ljusnat kunde vi se de fantastiska öarna innanför revet. Lau Group har varit stängt för seglare tidigare och man var tvungen att söka speciell tillåtelse att få segla där. Numera ingår Lau group i de öar man får besöka i den Sailing Permit som beviljas när man klarerar in i landet och gäller i tre månader. Gäller farvatten utanför reven. Däremot måste man göra en Sevusevu när man ankommer till en ny ö eller ögrupp innanför ett rev. Vilket innebär att man uppvaktar by hövdingen med kava, efter ritualen beviljar han vistelse och fiske inom sitt område.Chefen i Daliconi

Lite spännande att gå in genom rev när inte alla förutsättningar som solen i ryggen och lugnt vatten fanns, vi hade i alla fall utkik och ledmarkeringarna var tydliga. Allt gick bra och vi nådde snart Daliconi där hövdingen fanns. Vår första Sevusevu i chefens hus. Vi, Loupan, Vega och Duplicat. Ingvar hade glömt Kameran i båten och ville byta om till sulu och tillhörande skjorta så han åkte iväg i jollen. Han hade tur som tagit med sig en av pojkarna som höll till vid vattnet så när han inte lyckades med knäppning av sin sulu fick han hjälp av pojken. Sen hade de roligt nar Ingvar skulle ur jollen, inte alldeles enkelt även om man är van vid kjol så att försöka låta bli att visa knäna vid landstigning är nästan omöjligt.Ingvar i högtidskläder, SuluHjälpreda 14 årige Moses och hans bror

Sevusevun blev trevlig med mycket information av chefens son och hans fru. Den gamle chefen sade inte mycket men deltog i riten. Så hälsades vi välkomna och beviljades tillstånd att segla och fiska i deras vatten.Israeli

Vi träffade Israeli som var 86 år pigg och bjöd in oss till sitt hus där han berättade vidare om livet i den stora atollen. Han hade rest en del och sett världen, blivit skickad för utbildning till Japan. Han hade arbetat med radio och elektricitet.















New Zealand mars-maj 2018

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sun, May 20, 2018 04:46:37

New Zealand mars-april-maj 2018

Vi anlände till New Zealand i mitten på mars. En övernattning i Auckland och vi fick möjligheten att se starten i Volvo Ocean Race. Ulla och Pelle på Loupan var också i Auckland så vi gjorde gemensam sak och tog färjan till Devonport där vi inhandlade lunch för picknick på toppen av Mt. Victoria.

Vädret var på vår sida så vi njöt i solskenet av god mat och fantastisk utsikt över Auckland och starten som gick av vid hamnen. De sju båtarna seglade förbi vår halvö, rundade en boj och gjorde sedan en ny start vid utgångspunkten. Därifrån seglade man förbi igen, fick fin vind efter rundningen av udden. Deras nästa delmål är Brasilien. Sägs vara den tuffaste etappen och tragiskt nog förlorade en av båtarna en man på vägen.

Vi kom till Whangarei där båten väntade på oss och efter en snabb genomgång konstaterade vi att hon klarat sig bra trots allt regnande/blåsande och hög fuktighet under sommaren.

Kapellet som vi beställt var färdigsytt och påsatt vilket var skönt eftersom det är höst här och nätterna är svala. Det blir kallare men det blir aldrig frost och solen värmer gott på dagtid. Efter första april är det vintertid som gäller. Då blir tidsskillnaden bara 10 timmar mot Sverige. En fördel för oss blir att flod infaller en timme senare så vi behöver inte jäkta på morgonen när vi skall ut i floden igen.

Det är mycket mera som skall förnyas på båten så vi får ligga på land ett tag till innan vi går i sjön och gör det sista. Nya navigationsutrustningen måste vi lära oss använda så också nya autopiloten som skall monteras och bli klar. Bottenmålning har vi beställt, polering och vaxning av skrovet gör vi själva. All vajer på stående rigg/vant är bytt och lampor på masten är bytta. Vind givaren skall sättas upp när båten är i sjön. Ny genua 1 kommer. Packning av livflotten görs i Auckland. Marinan är trevlig och personalen hjälpsam, några av gästerna är långliggare och arbetar i staden. Söndagar är gemensam grillkväll och just nu är det är fullbelagt med många deltagare. Vi fortsätter klättra upp och ner för stegen till toalett/dusch och tvättstuga, till affären går vi ca tre kilometer fram och tillbaks oftast dagligen. Så vi är hoppfulla och tror vi skall bli av med de extra kilona vi lade på oss hemma.

Vi blev klara att gå i vattnet samma dag som ovädret kom. Sov gott hela natten till båtens gungande och vindens sus. Så började vi gå längre sträckor. Staden har byggt motions banor runt viken som frekventeras av flitiga motionärer, oftast möter man både unga och gamla längs banan. Runt om finns stationer att stanna och göra andra rörelser, rast bänkar finns både i trä och betong, vattenhål i form av kranar för både människa och husdjur.

Efter två veckor i vattnet väntar vi fortfarande på firman som skulle installera autopiloten. Frustrerande och irriterande när vi skulle kunna se oss om istället. Nu gör vi allehanda småsaker ombord, putsar mässing, byter skruvar mm. En skeppselektriker skulle komma för att titta på vårt ankarspel som fungerade dåligt, han hittade också fel på batteriladdningen som han åtgärdade. Sam och hans lärling jobbade idogt med att lösa felet som visade sig vara dålig överledning.

Vi har haft besök av Phil och Laura från Devonport som vi seglade med över Atlanten. Alltid mycket att prata om gemensamma upplevelser och vi får mycket info om NZ som är Phils hemland. Ulla Och Pelle på Loupan har åkt till Sydön på semester.

Så småningom blev allt klart och vi kunde unna oss en åtta dagars semester på Sydön.

Det hade blivit maj och höst i NZ, första snön hade fallit men det var lite varmare igen.

Vi bokade en liten husbil och flög från Auckland till Christchurch. Landade i skymningen och det hann bli mörkt innan vi kom iväg från uthyrningsfirman. Meningen var att vi skulle bo på en kampingplats utanför staden men vi hittade inte den i mörkret och stannade istället på Count Downs (varuhus) parkering.

Vår plan var att köra till några sevärda platser. Trafiken går långsamt på småvägar och bergvägar, dessutom var vi extra försiktiga i vänstertrafiken.

Solen sken så vi valde att köra av vid en närmre kamping än planerat för att hinna njuta av det fina vädret innan det blev mörkt klockan sex. Kampingen vi hamnade vid drevs av en familj som hade många olika djur som betade runt gården.

Tidig morgon gav vi oss av, fortsatte vägen upp mot de snöklädda topparna. Målet var Tekapo och Tekapo Bay med sitt turkosa vatten.

Tekapo är en by med trehundra invånare, fina vandringsleder och slalompister i naturskön miljö 720 möh. Orten är med på Unescos världsarvlista för sin fantastiska stjärnskådning vid observatoriet på en av topparna. Termal bad kunde man njuta i Tepako Springs tre olika bassänger från +35 till +38 under bar himmel.

Vi ville se kusten också så det blev serpentinvägar nedför. Tog lång tid eftersom hastigheten var låg och vi fick ofta stanna för mötande trafik. Utsikten från bilfönstren var otroligt fin men det var svårt att hitta rastplatser för att stanna och ta bilder. I kvällningen nådde vi Oamaru liten stad vid havet. Kampingen låg vid vattnet ett litet stycke från stranden där pingvinerna kommer upp dagligen. Vi missade dem på kvällen och blev rådda av vår värd att istället titta på pingvinerna i Christchurch Antarktic Center.

När vi bara hade två dagar kvar innan vårt flyg hem, körde vi tillbaka till Christchurch där vi tillbringade en halvdag på Antarctic Center. Små blå pingviner såg vi, provade polarkyla -42°, hälsade på en Husky, åkte bandvagn i simulerad bana som skulle ge känsla av transport genom besvärlig terräng. Häftigt!

Väl tillbaka i Whangarei förberedde vi oss för segling norrut till Opua där vi nu väntar på väderfönster för passagen till Fiji. Opua är omgivet av fin skärgård och orterna som finns omkring är också tilltalande.









Fiji till New Zealand november 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Thu, December 21, 2017 19:20:31

Fiji och New Zealand november 2017

Bråda dagar när vi skulle iväg från Fiji. Vår Met Bob (meteorolog) menade att det var läge att segla på fredagen, han är inte sjöman så han tänker nog inte på att man sen gammalt inte ska segla på en fredag vilket sägs betyda otur. Vi provianterade och lagade mat, beräknade tio dagar till Whangarei eller Opua på New Zealand. Peter på Vagabond ville testa vårt vakuum packande, det fick han förstås och som tack fick vi två middagar. Utklareringen skulle vara fredag morgon och efter det fick man inte stanna många timmar. Vi åt lunch gemensamt med Vagabond och gick igenom seglingsplan.Dagen före avsegling mot New Zealand

Klockan tre seglade vi ut från Vuda Marina med sikte på New Zealand. Bra fart från början och vinden ökade när vi kommit genom korall revet mot öppet vatten. Vagabond tvingades vända innan de var framme vid revet då ett vantfäste gått sönder. Vi valde att fortsätta.

När klockan var fem ropade holländska Anne Carolines Janniche, som lovat leda SSB radion, upp oss och tre båtar för liten pratstund och väder diskussion. Vår MetBob hade gett oss en seglingsplan som var snarlik de andras. Vi var alltså fyra båtar på väg mot samma mål och bestämde att höras av samma tid varje dag.

Vart efter dagarna gick fick vi problem den ena båten efter den andra. Anne Carolines autopilot gick sönder, det blev handstyrning hela vägen. Gadders motor gick inte starta så han seglade hela vägen. Ett tag fick vi vinden emot oss samtidigt med motström så vi kom knappt framåt. Något dygn senare informerade Janniche att de fått överhettning i sina batterier och hon ville gärna ha avlösning som sammankallande för radion. Finska Manta som startat tre dagar senare hade anslutit och Auli tog över uppgiften.Sy Manta

Vår autopilot gav sig också men vi hade vind så vi kunde fortsätta segla med vindrodret.

Daglig positions rapport skickade vi till Bob och fick snabbt svar med rekommendationer. Efter fem dygn kom Vagabond också igång efter reparation. På tionde dagen kom vi till Opua men valde att segla en natt till så vi närmade oss vårt slutmål Whangarei.Marsten Cove Marina

När vi nått 30 grader syd satte vi kurs direkt mot Marsden Cove där vi klarerade in för att dagen efter gå upp i floden när tidvattnet kommit in. Leden i floden var väl markerad och vi hade ett par timmar på oss för att hinna upp så länge det fanns tillräckligt med vatten.

Vi fick en plats vid bryggan bland båtar från många länder. Vi började med att kontakta riggare och kapellmakare som vi tänkt anlita.Phil från UK Sailmaker's

Flera dagar ägnade vi åt att lära känna staden. En trevlig småstad med stort utbud av det mesta. Staden har 97 restauranger med olika menyer. Så småningom började vi med arbetet ombord. Kvällarna umgicks vi med andra besättningar, varje söndag var det gemensam grillkväll vilket var trevligt.Middag på The Quay

Kostar gör det....

På hemväg

Strandpromenad

Utriggare att hyra

Lepard säl på vår brygga

En morgon hade vi besök på bryggan av Leopard säl som simmat upp från ishavet. Det kom upp anslag om hur man skulle bete sig, inte gå närmre än tjugo meter, inte ha uppblåsbar jolle i vattnet. De kan bli aggressiva om de känner sig hotade och biter sönder jollar underifrån.

Auli och Hannu från Sy Manta

Efter två veckors flitigt arbete var vi klara att ge oss av till Auckland för besök hos Phil och Laura innan vi skulle flyga hem. Seglarvänner som vi korsade Atlanten med och firade jul med på Martinique. Båten togs upp på land och får det bra tror vi i NZ sommarväder.2 meter nytt räcke


Upp ur vattnet

Tillsammans med Ulla och Pelle tog vi bussen till Auckland.Auckland

Vår norska seglarkompis som vi träffade första gången i Papeete och som senare berättade att han också skulle till Whangarei. Vi väntade honom innan vi åkte men så fick Ingvar ett meddelande från sonen i Norge om att en norrman plockats upp från vattnet en bit utanför NZ. Vi trodde genast att det kunde vara han eftersom vi inte sett så många norska båtar. Letade fram lokaltidningar på nätet och hittade reportage från räddningsaktionen. Han skulle komma till Auckland under dagen.En av många i Devonport


Kiwi Living Nordic Style (Nordön)

Vi skulle bo hos Laura och Phil i Devonport några dagar. De jobbade på dagarna så vi passade på att se oss om. Devonport var en mysig stadsdel så vi tog en bussrundtur som var mycket givande eftersom chauffören berättade stadsdelens historia. Auckland 1,3 miljoner invånare

Onsdagsregatta

Trimaran segling

Flera marinor i området

En dag tog vi färjan till Waiheke en ö med många vandrings leder över berg och dalar. På många ställen fanns lockande ”vattenhål” härliga vingårdar med vinprovning och restauranger av god kvalitet.

Ankringsvik Waiheke

Sko tvätt innan tillträde till vandringsleden

Vinodling

Vinprovning

När vi kom till flygplatsen hade Ingvar kontaktat Harald som meddelade att han skulle åka samma flyg som oss till Frankfurt. En härlig känsla att se honom och han berättade om sina upplevelser. Han hade gått från Tonga och var 130 Nm från NZ och i färd med att städa under durken (alla vet att det är noga med NZ) när det plötsligt kom en stor våg som kastade båten upp och åt sidan där den slog i vattnet med stor kraft. Han blev slängd mot skrovet, en del av inredningen lossnade, två fönster som satt i skrovet gick sönder och båten började ta in vatten. Efter ett tag var det så mycket vatten att det slog ut elsystemet. Han larmade och höll kontakt med sjöräddningen hela tiden samtidigt som han öste vatten. Han fick besked om att ett lastfartyg kunde nå honom så småningom men helikopter kunde inte gå ut på grund av det hårda vädret. Efter två dygn var fartyget framme och man påbörjade räddningsaktionen. Han fick besked att man ville att han skulle hoppa i nätet som man kastat ut. Han hamnade inte i nätet utan blev liggande och drev, 40 minuter i 18 gradigt vatten. När båten vänt lyckades man komma så nära att en matros kunde nå honom och sätta på honom en sele. Själv var han totalt utmattad och orkade inget. Matrosen klättrade bredvid honom på en stege och fick på så vis upp honom på lastfartyget där han blev väl omhändertagen. Han fick inte med sig mer än shorts och t-shirt som han hade på sig. På flygplatsen satt vi intill ett par, han sjöofficer som hörde vad vi pratade om. Han öppnade sin bag och tog upp en långärmad tröja och en regnjacka som han gav Harald. Jeans och t-shirt hade han fått av norske konsuln, skor av en matros från Fiji ombord på lastfartyget. När det verkligen behövs finns hjälpen ofta nära. Otroligt vilken tur han haft.

Ett välkommet återseende

Väl hemma var vi trötta efter lång flygning och tolv timmars tidsskillnad. Det tog nästan en vecka innan vi kom ifatt. Kort sjukhusinläggning för mig, besök hos tandläkare, födelsedagar, barndop och julklappsinköp så känns det som vanligt igen.

Nu ser vi fram emot julen och önskar alla följare en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR



Fiji oktober 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Thu, October 19, 2017 05:36:41

Fiji oktober 2017

Det är 426 Nm från Tonga till Fiji. Vi valde att gå lördag eftermiddag för att inte komma för tidigt fram. Framför oss seglade Vagabond med Captain Dan från Kanada och hans nya kvinna Cheryl.Vagabond

Det är många rev på vägen så vi gick norrut för att slippa dem speciellt på nätterna. Vi gick in i viken och hade många timmar kvar innan dagsljus, vi hade haft bra segling. Vinden tilltog till kuling i byarna. Snart upptäckte vi att vi var nära att tappa vindrodret, Ingvar hade en säkerhetslina på som räddade det åt oss. Autopiloten fick ta vid men även den brakade ihop efter ett tag. Handstyrning hela natten var ganska obekvämt och vi var lite mosiga av sömnbrist och styrning i den hårda vinden.

Stor skillnad på ebb och flod

Väl framme i Savu Savu på ön Vitu Levu förtöjde vi vid en boj som tillhörde Vaitui Kelekele Marina. Vi var fjärde båt den dagen och sist av dem som skulle klareras. Representanter från myndigheterna kom ombord, sex personer med båtföraren. Vi hade skickat blanketter i massor så det blev snart avklarat. Så överraskar en av damerna med att säga att vi skulle bjuda dem på lunch eftersom de inte fått någon lunch. Det hade inte vi heller och dessutom hade vi inga Fiji dollar och kursen på US dollar försökte man sätta till sin fördel. Dessutom upplyste man om att det var 10000 dollar i bot om man talade med någon innan man klarerat in. En amerikan från grannbåten kom förbi innan de kom och informerade om att de helst såg att vi betalade med US dollar och varför. Vi förklarade att vi inte såg någon logik i detta och det blev inte mer diskussion om det. Bula Vinaka, Hej och Tack lärde vi oss första timmen. Alla hälsade och var hur trevliga som helst, lite nyfikna på oss och var vi kom från.

Savu Savu var en liten stad med mycket folk. Det indiska inslaget dominerade och de flesta restauranger var indiska med fantastiskt god mat till godtagbart pris. Indierna kom hit som arbetare, hämtade så småningom sina familjer och blev bofasta. Trots att man är född i landet har man ingen rätt att äga mark men man kan hyra.

Fiji har 333 öar med mängder av korallrev mellan. Sjökorten stämde inte alltid med verkligheten och sjömätningar var inte gjorda på många ställen. Det tog lite tid att ta sig fram, inte alltid lätt att se botten när det var vågor och mulet. Fiji bjuder på underbart klimat och härlig segling.

Öarna ligger utspridda och är indelade i grupper. Vi lämnade SavuSavu efter en vecka när alla trasigheter var lagade. Innan vi gick inhandlade vi Kava på marknaden som behövs för att bjuda chiefen på öarna man besöker. Har man tur blir det en Sevusevu fest innan man far vidare. Som vi ångrade att vi inte gått lite fortare så vi hade sluppit känna stress att segla mot New Zealand innan cyklonsäsongen.

Började seglingen söderut i Yasava group där bland annat Blue Lagoon ligger, filmen spelades in där. Första viken var blåsig och lite trixig att ta sig in i. Peter som kom i SavuSavu är Dans nya crew och skall vara med till New Zealand, följde med Ingvar i land och avlade artighets visit med Kava. De fick vänligt mottagande och blev tillfrågade om vi ville gå deras grott vandring dagen efter men vi hade inte tid. Nattsömnen var god trots den hårda vinden.

Nästa vik blev där vi låg för oss själva och hade ingen kontakt med by folket mer än att vi vinkade åt dem när de körde förbi.

Barnen möter

Morgonen efter seglade vi till en ö som hade ett fint Turtle Resort på andra sidan dit vi promenerade efter att vi hälsat på byäldsten som representerade byn när chiefen var borta. Han var sjuttiofem år och hade nitton barn. Chiefen var och tog emot rugby laget som vunnit i semifinal och skulle firas. Ön hade tvåhundra invånare varav hundra barn. De kom ut till oss i båtarna i kanoter och allehanda farkoster. Dix hette vår lille vägvisare med uttalade ledaregenskaper. Han visade runt i byn efter tillåtelse av by äldsten. Många av de andra barnen följde med. De flesta vuxna arbetade på resorten och vandrade över berget dagligen.

Ingvar med Kava paket i handen

Efter att vi passerat Yasava öarna gick vi till Vuda Marin och satte igång förberedelserna för överseglingen till NZ som vi räknar med tar tio dagar. Kvällarna promenerade vi till Nila Resort och unnade oss god indisk middag.



Tonga September 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Fri, September 29, 2017 21:52:22

Tonga september 2017

Efter en vecka på Niue bestämde vi oss för att gå till Tonga. Landet består av många öar och är det sista kungadömet i Södra Stilla havet. Egen valuta, turism och fiske är största inkomstkällorna. Kungen bor i Nuku’alofa i huvudstaden på de södra öarna. I norra delen Vavau Group ligger staden Neiafu omgiven av en fantastisk arkipelag. När valarna vilar går de in på lugnt vatten mellan öarna.

Pangaimotu viken

Vägen dit blev blankt hav, ingen vind och oftast motström. Valar såg vi på morgonen som rullade runt femtio meter ifrån oss. På vägen förlorade vi en dag när vi passerade datumlinjen. Man har gjort en böj på 180 graders linjen så hela Tonga har samma datum.
Vi gick in i hamnen vid elva tiden och försökte hinna klarera in innan lunch. Det gick men de gav oss bara en bunt papper att fylla i och besked att komma tillbaks efter deras lunch. Vi återvände till båten, satte oss i sittbrunnen och började fylla i den ansenliga bunten formulär. Innan vi var klara kom tull och immigration i egenskap av en stor trevlig man klädd i klassisk svart tongakjol och brett bälte. Han skickade snabbt iväg Ingvar till ATM automaten för att ta ut Tonga valutan pa'anga. Under tiden tipsade han mig hur jag skulle fylla i resterande formulär och vilka jag kunde hoppa över. Efter honom kom sjuksköterskan och ställde några frågor och vi betalade 100 pa'anga i avgift till sjukvård. Senare fick vi betala 20 pa`anga för sophantering. Vi passade på att köpa färska grönsaker på marknaden innan vi gick ut för att hitta en boj i viken.Viken är djup så det finns bojar att hyra som ägs av Beluga Diving som har valsafaris, fiske, dyk och snorklings turer. Det går också att ankra närmast land.

Lilla hamnen

Staden har många små affärer som ägs av kineser där man får tag i det mesta bara man letar. Det är inte alltid att ungdomarna som sitter vid kassan kan engelska som är det officiella språket här. Bageri finns och många bra restauranger. Kryssningsfartyg kommer varannan vecka under högsäsong och hotellen ser ut att ha många turister. Många näringsidkare kommer från New Zealand och Australien. På marknaden finns stora mängder traditionella hantverk som är svårt att låta bli att köpa även om man inget behöver.
Sundowner ombord på Hakuna Matata, fyra svenska båtar i viken. Fotograf Halvar från norska båten Wilhelm hade tagit med renen som de hittat i en butik.

Hantverk tillverkades överallt

Kyrkobesök i katolsk kyrka på söndagen med fantastisk sång och fina stämmor helt utan instrument. Alla var klädda i traditionella kläder.

Två glada systrar på promenad

Hel familj på promenad

Gammalt och Nytt

Vi gick ut i arkipelagen och hittade en vik där vi ankrade tillsammans med många andra båtar. En kväll hade vi sundowner ute på revet medan solen gick ner och vattnet återvände så udden vi var på blev ganska liten till slut.Familjen som ägde ön där vi låg erbjöd sig att göra en fest för oss seglare. På lördagskvällen samlades vi alla på stranden ca 30 personer och försåg oss med tongansk mat som kvinnorna lagat. Familjen hade 11 barn, många av dem gick i skola i Matamaka, en annan ö i viken, under veckorna och de äldre gick på college i Neiafu. Trevlig tillställning, kändes bra att bidra till deras försörjning. Efter middagen dansade och sjöng småflickorna med inlevelse för oss.

På morgonen hade jag varit på Yoga pass med Ann Helen från Norska Wilhelm på samma sandstrand. Har Yoga matta och tänkte inte på No myggen som finns på stränderna men ack vilka bett som började klias tolv timmar senare, två nätter med täta insmörjningar av klåda stillande. Går över så småningom.

Långpromenad över ön gav fina bilder.Märke för förbjudet fiskeområde

Naturligt

Väder situationen just nu är att det skall passera ett stort lågtryck från Tasmansjön med mycket vind och regn så alla båtar har valt att gå in till staden. Vi var ute i god tid och fick boj vilket känns bra så vi kan sitta och förbereda oss med alla blanketter som skall fyllas i och skickas till Fiji vår nästa destination.

Trevlig kväll i Pangaimotu viken ombord på Bonnie av Stockholm som nyss kommit, nu var vi fyra svenska båtar igen.

Seglar till Fiji idag ca 3 dagars segling. Trevlig avslutning på Tonga vistelsen blev glass fest med hemlagad glass av Dan på Blå Ellinor.









Niue september 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Sat, September 09, 2017 02:48:13

Niue september 2017

Några blåsiga dagar på Palmerston men inte värre än att Bob hämtade oss utanför revet varje dag. När prognosen visade att vind och vågor skulle minska seglade vi iväg och hade vind ända fram till Niue. Skönt slippa använda diesel.Lokal flicka på besök

Vid lunchtid efter ca tre dygn närmade vi oss ön och hade kontakt med kanadensiske Dan som vi träffat redan i Colombia och som nu erbjöd sig att möta oss vid en boj. Fungerade bra trots en del svall och ösregn. Ön är en enda stor korall som ligger på ett fast berg så det är djupt direkt utanför land. Här håller många av valarna till när de föder sina barn. Nu pågår valräkning som man kan anmäla sig till om man är intresserad. Inte ovanligt att valarna simmar mellan båtarna och man hör dem sjunga och blåsa ibland på nätterna. Imponerande djur. Mindre imponerande är sjöormarna som kan bli rejält stora och kommer ibland simmande med huvudet högt i vattnet. Då avstår vi bad.

Ön är annorlunda mot vad vi sett tidigare. Niue är ett av världens minsta länder, räknas som protektorat under New Zealand som stöttar ekonomi, försvar och utrikespolitik. Numera har man bara 1700 invånare eftersom man har medborgarskap i New Zealand har många flyttat dit, man räknar med mer än 40000 personer. Vi såg massor tomma övergivna hus då vi var på bilutflykt med Ulla och Pelle på Loupan.Här har naturen tagit över

Även uttjänta bilar står överallt på tomter och skogsdungar. Sannolikt har man ingenstans att göra av dem. Svårt att försörja sig på Niue, finns bara kommunala arbeten, affärer och turism. Här skapades också domän .nu välkänt i IT världen. Frimärken härifrån är populära bland samlare. Mycket speciell kaj att angöra med jollen, man kör fram till en trappa och går iland där man så tar tag i en kran som lyfter upp jollen på kajen. Detta för att inte slita ut jollen totalt i svallet mot den hårda korallen och cement.

Det finns många grottor att besöka runt hela ön. Fantastiska konstverk skapade i naturen av limestone i röda/ gröna nyanser och korall. Det blir mycket klättrande upp och ner med olika svårighetsgrad men är absolut värt besväret. Stigarna är välmarkerade med rep att hålla i om det är brant och stegar ibland. Ön har haft stora möjligheter att försvara sig och ha kontroll över kommande båtar. På 1700-talet blev Captain Cook inte insläppt på ön så han kallade befolkningen ogästvänliga vilket visade sig vara helt fel. Tvärtom är folket fantastiskt hjälpsamma och trevliga. Förbud för landgång drabbade även de första missionärerna medan kyrkan idag har en stark ställning.

Hårt och vasst korall berg

Här finns internationell flygplats, två gånger i veckan kan man flyga till Auckland på New Zeeland. Sjukhuset är bara ett par år gammalt och har god standard. Turistbyrån är behjälplig med det mesta efter att Yacht Klubben ändrat riktning och nu servar backpackers.

Vi hyrde bil och Pelle erbjöd sig att köra så för detta skaffade han sig ett Niue körkort som polisen skrev ut. Ska bli intressant att höra om han kunnat använda det som legitimation.

Klockan fick vi ställa bakåt en timme så nu är vi tretton timmar efter er där hemma.



Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

ResedagbokPosted by Tuija Lövtangen Wed, August 30, 2017 07:26:54

Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Vi hade skickat mail och aviserat vår ankomst så vi bara anropade på VHF att vi var framme. Palmerston en vacker låg atoll ligger långt ute i havet, den enda ön i Cook`s Islands som har engelska som modersmål. Beskedet var att vi skulle bli anvisade en boj. En stund senare kom ansvariga personer ombord och vi avverkade alla formaliteter. Eftersom vi kommit in tidigare än vi trott på grund av mycket vind blev vi tillfrågade om vi ville följa med direkt för lunch. Palmerston är en låg atoll omgiven av korallrev och stor lagun i mitten. På revet finns många mutu (ö) men bara en är bebodd.Marsters

Ön har 52 invånare och i stort sett alla är släkt. På artonhundratalet kom en engelsman i drottningens tjänst som tillsyningsman till Palmerston. Han fick efter några år ön och hittade en maori flicka att gifta sig med och inte nog med det han gifte sig med två av hennes kusiner också. Så småningom fick han tjugoen barn och han bestämde sig för att dela upp ön i tre delar. Så är det fortfarande och många av ättlingarna bor kvar. Kvarboende äldste sonen ärver titeln Familyhead i sin del av ön. De enda som inte är släkt är prästen, sjuksköterskan och två lärare. Skolan har femton elever. Kyrkan är stark och präglar folket. Några av dem har utbildat sig utomlands och efter några år kommit tillbaks till det lugna livet på ön. Man sätter självständigheten högt även om man är medborgare i New Zealand.Bygatan på Bobs del av önFamiljen Bob Masters

Numera har man fiske som huvudnäring men har också gästande seglare som inkomstkälla. Alla avgifter till administration blir kvar på ön. Man har erbjudits en flygstripa men avböjt för man vill inte ha turister. Däremot är seglare välkomna och blir alltid adopterade av en familj. Familjen bjuder på lunch varje dag och man blir alltid hämtad ute vid båten. Passagen genom korallrevet är svår och inte lämplig för gummibåtar. Vi fem båtar som låg inblåsta vid Bobs bojar valde att bli hämtade varje dag för lunch men vi bidrog flera dagar med olika rätter lagade ombord. Trevligt att äta tillsammans med familjen och både värdfolket och barnen tycktes trivas med besökarna. Supply båten kommer minst två gånger om året, ibland flera gånger.Familjen Marsters med alla tillfälliga familjemedlemmar

För två år sedan fick man solpaneler för elförsörjning, ett danskt bistånds projekt. Nu har man el hela dygnet. Regnvatten samlar man och lagrar i stora cisterner. Man brukar sällan vara utan vatten.

Vi blev liggande i väntan på att vädret skulle lugna sig, varken vind eller vågor var lämpliga att ge sig ut i. Fin utsikt och ibland dök valar upp som hoppade och landade brett för att göra sig av med snäckor i skinnet. På söndagen blev det kyrkobesök. Obligatoriskt med hatt för damer så vi fick låna. Inga bara knä eller axlar var tillåtet.

Alla nio båtar som ligger på rad vid bojar sitter på däck vid frukost. Valvakt! Imponerande när de kommer nära, en engelsk båt hade fått nattsömnen störd av val sång.

Henry lär sig att fotografera



Next »